Sahlin, my darling (Foto: MAGNUS SELANDER)
Hela dagen, samt på kvällen igår, har jag fått frågor om Mona Sahlins avgång. Lite roligt är det att det togs upp även på mitt utvecklingssamtal och på min pianolektion. Jag antar att det är så här det är att vara en någorlunda aktiv SSUare.
Så, vad tycker jag? Inte mycket. Hennes avgång var väntad, men det känns ändå aningen vemodigt. Trots att de flesta andra inte verkar ha vant sig vid hennes sätt, började jag tycka om henne ordentligt i någonstans i slutet av allt valkampanjande.
Och nej, jag har ingen teori om vem som kommer att ta över. Det enda jag vet är att det kommer att ta ett bra tag innan Sahlins efterträdare får mitt fulla förtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar