lördag 31 december 2011

Mitt 2011 - now what?

2011 har varit ett speciellt år. Det kanske man tycker om varje år så här när slutet av det närmar sig. Jag tror inte att jag har utvecklats lika mycket som tidigare år, samtidigt som jag har fått klara av en del utmaningar (och förhoppningsvis också lärt mig något av det?).

Under årets första del handlade det kanske mest om studenten. Det var studentfester, utklädnadsshow, nakenbad, en lång bussresa, med min kära klass, genom Europa... Det var klasstjafs, skolstress, och glädjetårar (när allt tog slut, och man insåg att man klarade av det). Det var också kärleksproblem, och ett tag en känsla av... absolut ingenting. Det är lustigt hur starkt det går att reagera på att bli av med gymnasietiden. Så starkt att det knappt känns alls.

- Jahopp, vad händer nu då, universum?

Första delen av året innehöll också en del politik. Jag blev vald till ordförande för min SSU-kommun (ja, igen, på ett riktigt årsmöte den här gången); jag var på min första distriktsårskonferens och var nervös (för att att sedan efter DÅKen känna mig lycklig).

Det största som hände mig på våren var nog att jag höll ett första maj-tal, strax före Mikael Damberg. Ett tal som gav mig chansen att få jobba politiskt på partinivå. Jag är så glad över att jag valde att hålla tal istället för att följa med klassen ut på resa den dagen. Den tredje maj, på min födelsedag, var också första gången jag satte mig på ett flygplan ensam, för att ta mig till den bästa gymnasieklassen i världen. Min födelsedag fick jag fira på en jazzklubb i Warszawa.

Sedan kom studenten, och det var underbart. Jag var övertygad om att jag sedan skulle ligga hemma och gråta ett tag, men jag hann faktiskt aldrig känna efter. Dagen efter studenten hade jag istället kärlekstrubbel. Eller något liknande. Också en dag jag aldrig kommer att glömma.

Sommaren gick fort, för fort. Om vi ska strunta i att skriva om händelserna på Utöya (som förändrade allt), vill jag nämna de tre saker från sommaren som jag minns. Jag hann ha världens bästa sommarjobb på friluftsmuséet i tre veckor, åka på min allra första förbundskongress, och njuta av en Pride-helg (där jag fick träffa en av mina idoler: Mona Sahlin). Fråga mig inte vad som hände mellan dessa händelser, för det minns jag knappt. Jag hann inte ens sola.

Sedan var det dags för höst, och högskola. Jag valde att läsa franska, för att jag fått för mig att det skulle vara mindre krävande än något annat. Jag ville ha tid över för SSU (och nämnden jag senare valdes in i). Stressigt blev det ändå, men aldrig lika stressigt som på gymnasiet. Två gånger under gymnasietiden var jag nära på att gå in i väggen, och det ska banne mig aldrig få hända. Banne mig.

Det har ändå blivit mer politik, så här under årets andra hälft. Vi har många nya aktiva medlemmar, som är så otroligt smarta och skickliga. Jag önskar att jag orkade engagera mig ännu mer i dem, för att jag förmodligen själv behövt något av en mentor i början av mitt politiska engagemang. Jag tror att verksamheten kommer att klara sig fint utan mig, though.

Jag har klarat av franskan väl, men jag har ingen aning om hur jag ska kunna behålla språket samtidigt som jag bor i Sverige. Det har nog varit givande ändå. Tror jag. Jag har åtminstone fått prova på högskolan.

Ja, vad händer nu då, universum?

Jag vill flytta till Göteborg. Inte för att det är en del av någon dröm, utan för att jag anser det vara den bästa platsen Sverige har att erbjuda mig. Jag vill påbörja en utbildning, som förhoppningsvis leder till ett jobb. Politiken vet jag inte hur jag gör med när jag flyttar. Jag kommer alltid att vara politiskt intresserad, men jag vet inte om jag på direkten kommer att vilja aktivera mig i Göteborgs SSU-klubbar. Kanske borde jag börja med någon form av teater igen, och skaka liv i den där själen inom mig.

Imorgon firar vi in det nya året, och jag kan inte ge några nyårslöften. Jag vet faktiskt ingenting om min framtid, och det är läskigt. Efter tolvslaget hoppas jag på att det känns mer spännande.

Jag vill längta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar