Gamla djur

Jag tycker lite synd om gamla djur (eller egentligen de som blivit vuxna och uppåt). Alla är så upptagna med att "Aaaw":a sig hesa åt djurbebisar att det knappt blir någon uppmärksamhet över till de vuxna.

Jag tycker förstås också att kattungar är typdetsötastesomfinns, jo. Men allra mest på bild. Eller när de sover. Jag vet inte hur jag kommer klara av det när jag skaffar mina kattungar (Japp, jag har redan planerat min framtid som crazy cat lady.) De kommer springa runt, hela, hela tiden. Klösa på saker, kissa överallt osv. Sådant som en vuxen katt redan lärt sig (förhoppningsvis) att inte göra. Jag längtar efter när mina katter blir lite slöare, för att jag är så slö. Då kan vi ligga i soffan och chilla, kattskrällena och jag.

Till och med hundar blir sympatiska som gamla, och jag är verkligen inget fan av hundar.

Egentligen gäller samma princip med vuxna människor (Inte riktigt gamla människor, även om de kan vara visa och kunna massa recept utan till, helt utan hjälp av internetz etc.). Bebisar - Läskiga potatisliknande bajsmaskiner (Ja, ja, ja, jag förstår att man inte ser det så som förälder.). Vuxna - Bam! Man kan konversera! Hordansa! Sova jättelänge! Älskar vuxna. Och gamla slöa djur.