Sexiga kvinnor vs. starka kvinnor?

Ovan har ni en film alla borde se. Föreläsaren beskriver det problematiska i att tala om kvinnors sexuella makt, och den objektifiering av kvinnor vi alla utsätts för dagligen.

Jag har länge velat skriva ett inlägg om ”sexiga” kvinnor i film, och huruvida det går att se en objektifierad karaktär som stark. Jag har på sistone kollat på en del film med starka, kickass kvinnor, som samtidigt sexualiserats rätt ordentligt (Pam Grier i div. blaxploitations, japanska, oh so fetishiserade, skolflickor i pinky violence osv). Ofta är det just så här det ser ut, även i mainstream-film; för att en kvinna ska få ta en ledande roll i en film måste hon samtidigt utstråla en jävla massa sex för att det överhuvudtaget ska kunna vara intressant för någon. En del av mina vänner har menat att sexualiseringen av kvinnokaraktärer trumfar den styrka/handlingskraft de i övrigt tycks ha. Som föreläsaren i ”The Sexy Lie” säger, är förhållandet mellan objekt och subjekt, enligt västerländsk tradition, dikotomt, vilket innebär att de båda står i motsats till varandra.

Vad innebär då detta för den objektifierade kvinnokaraktären i en film? Jag har läst en del diskussion om manlig objektifiering i media, och det är nog ingen som förnekar att det också förekommer. Någon kommenterade det med att om kvinnlig objektifiering existerade i samma utsträckning som manlig sådan, skulle hen inte se det som ett problem. Där någonstans landar även jag. Jag tror inte att objektifiering i sig måste vara problematisk; jag tänker att det är en naturlig del av mänsklig sexualitet. Problemet uppstår när det främst drabbar en grupp, och förekommer i sammanhang det inte går att välja bort. Att medvetet se en film med en snygg brud är inte lika illa som att ofrivilligt bombarderas av bilder på sexualiserade kvinnor på reklampelare när en t.ex. ska åka spårvagn från punkt A till punkt B.

Den sexualiserade starka kvinnan i film presenterar vad jag tror är ett skadligt ideal. Precis som det sägs i den korta filmen ovan, krävs det väldigt mycket av en kvinna för att vara det perfekta, eller det nästan perfekta sexuella objektet, vilket naturligtvis inte blir bättre av att att andra typer av ideal adderas på det. Däremot tror jag också att det är viktigt att tänka på vilket sammanhang en film har uppkommit i. Jag menar att det inte räcker med att peka på en filmkaraktärs objektifierade kropp för att kunna avfärda karaktären som en rakt igenom antifeministisk porträttering av en kvinna. Få filmer, utom typ... porr, kan vara enbart baserade på sexuella kvinnor. Det må vara själva lockbetet, men det är nog inte det som får en att fortsätta titta i 1,5 -3 h. Att locka med sexualiserade kvinnokaraktärer kan ibland vara det enda sättet att sälja in starka kvinnor-konceptet till en viss publik; det är ramarna för filmens sammanhang. Det är helt klart problematiskt, men det är snarare i så fall samhällsklimatet det största problemet ligger i, och inte nödvändigtvis i filmen eller filmens karaktärer. Filmskapare har ett visst ansvar, det förnekar jag inte, men de starka och sexualiserade filmkvinnorna är knappast mer problematiska än, säg, Zooey Deschanels roll i (500) days of summer, bara för att de har mindre kläder på sig. Tyvärr tycks diskussioner ofta stanna i konstaterandet att den nakna kvinnohuden på något sätt är höjden av sexism, vilket åtminstone jag inte känner igen mig i, i mitt egna filmtittande.

En behöver inte aktivt stödja dessa filmer om en inte känner för det, men jag tror att de feminister som förnekar filmkaraktärers subjektivitet enbart för att de också sexualiseras är ute på farliga vatten. Det är ett reellt problem i samhället att ”snygga” kvinnor avfärdas som objekt, istället för att ses som tänkande subjekt, i alla möjliga sammanhang. Objektifiering må försvåra för kvinnor att agera som subjekt, men vi måste kanske inte i alla sammahang se dessa två som varandras totala motsatser. Vi kanske kan försöka motverka kvinnlig objektifiering/översexualisering utan att stigmatisera de objektifierade/sexualiserade kvinnorna? Whataya say?

(Jag tar personligen mer illa upp av filmer där kvinnor knappt existerar, dvs nästan alla filmer som någonsin gjorts)