måndag 7 februari 2011

Desperation is in da house; en gullig text om alla hjärtans

Varning för något heteronormativt inlägg. Har tyvärr inte fått några romantiska förslag av en tjej ännu. Blöö, på er.

Alla hjärtans dag börjar närma sig, och detsamma gäller för kärlekskrankt tonårsangstande. Något som även jag, med mina arton år levda, hunnit uppleva en hel del av. Ah, the smell of monogamins föraktade, men högaktade, högtid!

Det här är en tid på året som man som stereotypkvinna, till ytan åtminstone, bör vara rädd för stereotypmannen. Inte bara på grund av det våldtäktsvänlliga mörkret (som ska få alla kvinnor att inte lämna huset förrän hon ackompanjeras av en vänlig själ, visserligen även han en potentiell våldtäktsman). Det är de kärlekskranka bojsen som är de allra farligaste.

Även de som skriker högst om att vara "Single 4lajf" blir plötsligt smygsugna på att prova på mamma, pappa, barn i verkliga verkligheten. Det pratas om att finna "den rätta/rätte". Vi icke-monogama får det berättas för oss, att vi bara inte funnit rätt person ännu.

Vem gynnas av föreställningen om att det bara finns en enda? Den som förlorat sin älskade? Vem gynnas av att skambeläggas för någonting fullt naturligt; att behärska konsten att kunna se knullbarheten i fler än en?

Fråga er själva vilka som oftast hamnar i otrohetsaffärer? Är det de som hjärtar monogami, eller de som har kärlek som enda krav? Det går att älska en och knulla en annan. Det går till och med att älska flera samtidigt.

Om det nu var så att jag hittade en människa som skulle kunna få mig att aldrig mer attraheras av en annan människa, skulle jag kunna gå med på monogamins krav. Men till den dagen vägrar jag tvingas på gammalmodiga föreställningar som bevisligen endast fungerar (om det någonsin gör det) för några få.

Alla hjärtans dag närmar sig, och jag tänker spendera den med två vänner jag älskar. Det är så synd om mig.

4 kommentarer:

  1. Alla hjärtans dag handlar faktiskt inte bara om förhållanden mellan kille tjej, tjej tjej, kille kille osv, det handlar om kärlek i allmänhet bejb! <3

    SvaraRadera
  2. För mig är det ju så, men de allra flesta skulle nog inte hålla med. Kanske inte säga det rakt ut (många tror ju att de är öppensinnade), men folks handlingar talar sitt egna språk :)

    SvaraRadera
  3. Njä, det blir nog bara jag och min hund - som vanligt - men det är helt okej :)

    SvaraRadera
  4. Astrid är säkert ett förträffligt sällskap :)

    SvaraRadera