När jag först fick höra att valberedningens förslag till ny partiledare var Håkan Juholt svor jag som en ruggig sjöman. Visst var jag för snabb på att döma ut mannen, men känslor går det inte att göra mycket åt. Jag var rädd att ännu en pajkastning, som den vi hade på Mona Sahlin, skulle sätta igång. Kunde en grå gubbe vinna även yngre väljares hjärtan och tillit?
Nu förstår jag valberedningens resonemang bättre. Som jag ser det, handlade det om att ena de mer vänstervridna med gråsossarna inom partiet, mer än att hitta den karismatiske Valvinnaren. Och jag tycker att det är förbannat synd att det ska vara på det viset. Nu kan Håkan Juholt säkert vara en förträffligt fin partiordförande, men det är inte vad jag vill prata om.
Det jag inte förstår är kategoriserandet av partiledarkandidater i höger och vänster. Jag förstår det inte alls, faktiskt. Jag tror inte på en personfixerad politik - jag tror på ideologi och partipolitik. Det ska inte vara så att partiledaren är den som ensam avgör vilken riktning partiet ska röra sig mot. Kanske är detta något naivt av mig, men partiledaren ska inte vara så mycket mer än en representant för hela partiet, ergo dennes personliga ståndpunkt bör inte vara av större vikt.
Sju av tio väljare som kan tänka sig att rösta på Socialdemokraterna tycker att partiledaren har betydelse. Tyvärr är det nog dags att inse att ordföranden spelar en större roll än vad man tidigare har trott. Det som krävs är en person som på bästa, och tydligaste, sätt kan framföra partiets hållning i sakfrågor. Ja, jag säger basically att en viktig, om inte den viktigaste, egenskap hos partiledaren är karisma. Some good ol' likeability.
Om till och med jag, en vänsterinriktad såsse, kunde tänka mig att acceptera till exempel Mikael Damberg (som anses vara mer av en högersåsse), tycker jag att andra borde kunna vara lika storsinnade/öppensinnade/valfritt positivt adjektiv.
Nu är förslaget Håkan Juholt, och det är ännu oklart om han kommer att lyckas driva partiet framåt. Det positiva i detta är att jag tror att han kommer att lyckas med att vinna både vänster- och gråsossars hjärtan. Hur det kommer att se ut hos den stora massan är en annan sak.
En sak är säker: Enar vi partiet, och först ser till att vi blir starka innan man börjar tänka på valstrategier, ökar chansen för att Socialdemokraterna tar sin rätta plats i samhället - som en progressiv frihetsrörelse.
Slutsats: Person är viktigt, men jag står fast vid att ideologi unt partipolitik är viktigare. Nu ser vi till att börja fokusera på att bygga vår politik, så att Håkan Juholt (i det fallet att han blir vald) har något att representera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar