Jag började skriva på det som såg ut att bli världens längsta inlägg, men sen kom jag på att jag antagligen inte borde skrämma bort de få läsare jag har. Jag ska försöka sammanfatta det, utan att vara för mycket.
Så. Nu har jag tagit studenten, vilket var precis lika underbart roligt som man trodde att det skulle vara. I princip allt har gått bra för mig under de här tre åren, och det gäller inte bara skolarbetet. Så visst borde jag känna mig fantastiskt nöjd, och mer pepp än någonsin, bla bla. Men det gör jag inte.
Jag tycks ha hamnat i någon slags social svacka, där allt bara känns... ointressant. Och det är ju tråkigt. Jag orkar knappt tycka längre, och då är det minsann illa! Jag är rädd nu för att jag missar en himla massa möjligheter, bara för att jag är så socialt lat. Jag orkar inte riktigt ta in vad folk säger, och om jag gör det, orkar jag inte kommentera. Det här betyder absolut inte att folk har blivit mindre intressanta. Det är mig det är fel på, och inte dig, etc. etc.
Jag skulle behöva resa. Pengar, någon?
Jepp, känner igen det där. Ibland orkar man bara inte.
SvaraRaderaGrattis till studenten :)