måndag 2 januari 2012

Det här med att tvingas vara hela världens hjälte

I princip varje gång jag kritiserar sexism riktad mot kvinnor får jag höra att jag skiter fullständigt i männen, och att jag därför bara är ännu en sådan där hycklande feminist. Eller som nu, i en "oskyldig" liten fejsbokstatus, att jag inte får kritisera en fördom om jag inte samtidigt påpekar att jag faktiskt inte tycker om några fördomar alls.

Låt oss använda den oskyldiga fejsbokstatusen som exempel, bara för att det ska bli tydligt. I den skrev en homosexuell man (som också råkar vara en god vän till mig) om hur man identifierar en annan homosexuell man på fejan. Det hade att göra med vad personen gillat för sportpersonlighet. Under den hade en man (som för mig är en total främling) kommenterat hur det går att se vem som är flata (=hon gillar fisk). Jag svarade bara på den sistnämnda kommentaren.

Varför?

Främst för att jag inte tycker om när någon kallar min fitta för fiskaktig. Jag kan tycka att den första kommentaren, dvs själva statusen, är omogen, men jag tar inte illa upp av den på ett personligt plan.

Varför?

För att jag inte är bög. Nu menar jag inte att det inte går att ha lite empati och känna även för människor man har svårt relatera till, men... är det inte självklart att jag reagerar starkare på fördomar som rör mig än andra fördomar?


Det kan också vara intressant att veta att ingen kritiserade statusuppdateringen, bara mig!


Rasism är hemskt, och gör det svårare för människor med annorlunda namn att få jobb. Därmed inte sagt att människor med typiskt svenska namn inte kan vara arbetslösa. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. Därmed inte sagt att det inte finns män som också har liten inkomst. En del utförsäkrade har tagit sina liv. Därmed inte sagt att man inte kan vara olycklig om man har gott om pengar. Osvosvosv.

We good now?

4 kommentarer:

  1. Ja herre jisses vad man ska kunna vrida och vända på olika saker, men så är det ju oftast, hur jobbigt det än må bli. Så jag förstår varför du satte den etiketten, ja absolut.

    SvaraRadera
  2. Tycker det är så himla tröttsamt när man får det slängt i ansiktet varje gång man tar upp något som drabbar kvinnor, att man minsann inte bryr sig om mäns rättigheter också. Måste man verkligen lägga till det varje gång man skriver om problem som drabbar kvinnor: "PS! Män har det också dåligt ställt på vissa områden." Känns ju himla tradigt. Dels för att jag är grymt less på att göra så många parenteser i mina blogginlägg bara för att folk inte ska missförstå, det förstör liksom texten... dels för att den som vill ta upp mäns problem är välkommen att göra det i en egen blogg eller vad det nu kan vara för forum de vill höras i. Jag ska inte vara tvungen att rabbla upp femton andra problem som kan drabba människor bara för att problemet jag beskriver ska bli taget på allvar. Dessutom finns det inget som säger att jag skiter i orättvisor som drabbar män bara för att jag tar upp något som drabbar kvinnor.

    SvaraRadera
  3. sugarhearted: Exakt så! Folk gör ofta misstaget att anta att det finns en motsättning mellan att vilja förbättra kvinnors situation och att tycka om män. Jag tror att den absolut roligaste anti-feministkommentaren jag sett var en om att alla feminister hatar snoppar (Och nej, diskussionen handlade inte alls om snoppar).

    SvaraRadera
  4. Kanske den kommentaren bottnar i myten om penisavunden? Folk vill ju gärna förklara ens feministiska värderingar med att man minsann HATAR män... för att man är avundsjuk på att de har kuk. Alltså, jag har inget emot snoppar, men jag har ju en fullt fungerande vagina så varför skulle jag avundas? Snacka om att ta ner debatten på en låg nivå, när man försöker göra det till något personligt. Lite som när man tar upp ett problem som drabbar kvinnor, och folk genast måste fråga om man känner sig kränkt. Det är inte alls relevant för diskussionen.

    SvaraRadera