torsdag 19 januari 2012

Någon slags uppdatering

Jag har aldrig varit särskilt bra på avslut. Jag har faktiskt inte varit bra på det alls. (Pretentiösa jag var t.ex. tvungen att skriva memoarer över min sexåriga tid på en grundskola, uppdelat i kapitel och med kewla citat om drakar som flyger i motvind etc etc. Allt för att kunna hantera att jag aldrig mer skulle hänga utanför lärarnas arbetsrum i den rödbruna byggnaden. Ja.)

Nu ska jag flytta hemifrån. Jag ska till och med flytta till en annan stad fyra timmar bort. Innan jag fått boende kändes allt åt helvete, för att jag tänkte att skammen över att jag stannade i Västerås skulle bli för stor. Nu när kontraktet är påskrivet och jag verkar vara fast med Genusvetenskap detta halvår, känns det också åt helvete.

Jag känner typ... en och en halv person i Göteborg, vilket i de värsta stunderna känns som JAG KOMMER VARA HELT ENSAM, listan med kurslitteratur är orimligt lång... Det känns som att det är storm där hela tiden nu, jag har ingen aning om hur universitetet är eller ens var min fakultet ligger. Jag kommer tappa bort mig, frysa, vara ensam och patetisk, kanske kommer mina kurskamrater vara waay smartare än mig, och. Alltså. Så här blir jag av stora förändringar.

Dessutom kommer saker och ting förändras i Västerås när jag åker, så jag kan heller inte riktigt "ångra mig" om ett halvår och åka tillbaka till allt det gamla och trygga.

Fan.

7 kommentarer:

  1. Det kommer att gå bra, ska du se. Jag flyttade också från en mindre stad (eh, stad och stad, det var snarare en liten ort) till en storstad och det var givetvis nervöst, men man lär sig att hitta ganska snabbt, lär sig det kommunala färdsystemet också... och i värsta fall kan man fråga någon. Och du kommer säkert hitta nya vänner i Göteborg, tar väl alltid lite tid att lära känna folk i en ny stad, men det kommer ska du se. De flesta som läser genusvetenskapen lär väl också brinna för feminism och sådana frågor, så ni har nog en del gemensamt att prata om även utanför skolan. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de tröstande orden! :) Jag vet väl någonstans om allt det här, men det känns bättre att höra det från någon annan. Jag tror faktiskt att jag ska vara så hemsk att jag skriver en lista på allt dåligt jag lämnar bakom mig. Behöver påminna mig själv om varför jag hade så bråttom med att flytta, tror jag.

      Radera
  2. Ja, med risk för att jag nu bara upprepar vad Candy sa. Det kommer att gå mycket bra! Universitetet är en underbar plats. Och stan är... fan, jag är lite avundsjuk på dig, Göteborg är ren kärlek! Man måste bara ta sig igenom den exempellöst grå havsvintern...

    Men jag är förvirrad. Du har fått bostad, men inte Markus? Vad händer, ska ni fortfarande bo ihop? Okej, nu pratar jag ju som att vi känner varandra, det gör vi ju icke. Jag är en främling för dig, och tvärtom. Men eftersom Markus inte är tillgänglig nu för tiden, så tar jag mig friheten att fråga dig. Vad är på gång egentligen?


    /November

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja... jag tror att det kan bli bra. Jag är nog en sådan som blir nervös av nästan vad som helst. Inbillar mig ibland att jag kommer bli tvungen att skaffa en sådan där volleyboll (som i Cast Away?) att prata med för att ingen vill vara min vän, buuuhhu. Ungefär så.

      Och... Jag och Markus hittade inte någonting tillsammans. Eftersom att han sagt upp sin lägenhet, tvingas han flytta in hos sina föräldrar ett tag. Det kan nog vara skönt att bli lite ompysslad också, kan jag tänka mig. När han vilat upp sig kanske även han hamnar i Göteborg.

      Radera
    2. Haha! Men oh. Om du får tråkigt, så kan du göra följande vinteraktiviteter. Du kan sitta på café Tintin! Inte överdrivet charmant, men de gör goda saker av blåbär och det är öppet 24/7! Man kommer bäst dit, okej, nu har jag ju ingen aning hur bra koll du har på Göteborg. Men om man står nära slutet av Kungsportsavenyn, nära Götaplatsen (det vill säga, vid det stora konstmuseet av tegel), så finns det en gata som heter Engelbrektsgatan, i den korsningen finns en Seven-eleven så det är lätt att känna igen, man ställer sig, så att man har det stora tegelhuset på vänster sida, och sen följer man bara gatan, så ligger caféet på höger sida av gatan, i en källarlokal efter 200 meter. Eller så kan du åka ända ut till Saltholmen (med spårvagn 11) och hoppa runt bland klipporna vid havet. Var försiktig med att planka bara. Det bästa är dock...

      Det finns en helt fantastisk plats, man måste ta sig till Övre besvärsgatan. Det är lite svårt att förklara hur man hittar dit. Men man kan lätt se det på eniro.se. På toppen av den gatan, så finns ett stort kastanjeträd. Och direkt tvärsöver, så finns en liten oansenlig grusväg, gå in i skogen. Ta sen vänster i vägskälet så kommer du till ett tegelhus. Från den trappan har du en *&¤="?%* bra utsikt! Det bästa är att vara där vardag + natt, då får man nästan garanterat vara själv, plus att man ser alla strålkastare/ljus från staden! Klä dig varmt bara. Det blåser något fruktansvärt där.




      Japp. Du gissar rätt. Jag har lite för lite att göra på en lördagkväll, därför sitter jag här.

      Radera
    3. Åh, jag blir så glad över att du anstränger sig för att hjälpa mig (även om det nu skulle bero på ren tristess)! Jag tror absolut att Göteborg har mycket att erbjuda; det enda som stör mig är egentligen den där... detaljen att jag inte har någon umgängeskrets där. Antar att det också kommer, så småningom.

      Radera
  3. Begrunda bara Tove Jansson så skall allting gå bra.


    Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är:
    stig in och säg godafton så de SER att du är här!

    SvaraRadera