Henrik Berggren skrev en intressant nyhetskrönika om en ”inflation” i högre utbildning. Den väckte
en hel del tankar hos mig, och framför allt funderar jag på hur
detta ens kan vara ett ämne med plats för så skilda åsikter.
(Måste också först förtydliga att det inte är Berggren jag
kritiserar, då han inte verkar hålla med Anders P J Linder, och
alltså kan tänkas vara en hyfsat vettig person)
Ӂr
1950 fanns det 12 000 studenter på svenska universitet och
högskolor, i dag är antalet omkring 400 000. Är det ett problem?
Det beror på hur man ser på det. Många menar, i likhet med Anders
P J Linder i Svenska Dagbladet (29/4), att det har uppstått en
”högskolebubbla”. En mängd praktiska utbildningar har
akademiserats på ett onödigt sätt vilket leder till orimliga
utbildningskostnader och överdrivna krav på examina från
arbetsgivarna. Lösningen är att sänka kraven och skapa kortare och
mer effektiva yrkesprogram ”
Ja, för det första har vi blivit många fler sedan 1950 (då vi var
7 milj.), och vi ser en samhällsutveckling där tjänstejobb ökar
och industrijobb och andra typiska ”blue collar”-jobb blir allt
färre. Att människor utbildar sig kan aldrig vara negativt, och vi
bör som samhälle göra vårt yttersta för att högre utbildning
inte ska vara en klassfråga. Utbildning handlar om, och har förstås
alltid handlat om, klass. Utvecklingen vi ser idag är dock inte mot en
mer öppen högskola utan det motsatta – dina grundförutsättningar
spelar allt större roll. T.ex. har det blivit svårare att få läsa
upp gymnasiebetyg pga nedskärningarna i vuxenutbildningen; komvux,
och när du väl tagit dig igenom det stadiet hamnar du i en
urvalsgrupp med färre högskoleplatser att konkurrera om.
Högerns ”valfrihet” tycks bara få gälla dig som har rätt
förutsättningar att lyckas redan
från början. Sådana här tankar, som Anders P J Linder (har dock
ej läst hans artikel) verkar ha gett uttryck för, tror jag är
farliga. Människor utvecklas ständigt; ingen blir någonsin
”färdig”, vilket innebär att du aldrig kan veta att det du vill
idag kommer att vara det du vill om 10 år, inte ens att det blir vad
du vill imorgon. Det var just detta som gjorde mig ganska så...
förbannad när jag för första gången hörde krav på att inte
alla gymnasieutbildningar ska vara högskoleförberedande. Dels tror
jag att allmänbildning, kunskaper om hur samhället fungerar,
kritiskt tänkande etc. är någonting positivt för alla; att det
inte bör vara förunnat människor som tidigt bestämt sig för
högskolestudier. Dels vill jag inte se ett samhälle där allt fler
”fastnar” och inte kan göra klassresor; där alla
högskolestuderande har akademikerföräldrar, och arbetarklassbarnen
blir arbetarklassvuxna.
Det kanske låter som att jag föraktar jobb som inte kräver akademiska meriter, men det gör jag absolut inte. Det jag föraktar är klassuppdelningar; ett samhälle där de med makt att påverka samhället, som också ofta ”råkar” vara de med akademisk bakgrund; de som redan har det rätt bra, tillåts styra utifrån sina egna intressen för att andra grupper trycks ned och blir allt mer ”annorlunda”. Ett samhälle där allt fler exkluderas och glöms bort. Alla måste kunna delta i samhällsdebatten på så lika villkor som möjligt, och där tror jag att utbildning är centralt.
Det kanske låter som att jag föraktar jobb som inte kräver akademiska meriter, men det gör jag absolut inte. Det jag föraktar är klassuppdelningar; ett samhälle där de med makt att påverka samhället, som också ofta ”råkar” vara de med akademisk bakgrund; de som redan har det rätt bra, tillåts styra utifrån sina egna intressen för att andra grupper trycks ned och blir allt mer ”annorlunda”. Ett samhälle där allt fler exkluderas och glöms bort. Alla måste kunna delta i samhällsdebatten på så lika villkor som möjligt, och där tror jag att utbildning är centralt.
Berggren avslutar artikeln med dessa
ord, som jag tycker också passar bra som avslut på mitt inlägg:
”Ett
svar kan vara att stänga portarna. Ett annat kan vara att kavla upp
ärmarna och bevisa att begreppen ”kvalitet” och
”massuniversitet” inte är oförenliga. Det är i det
förhållningssättet framtida Nobelpris finns, och inte i dyra
satsningar på strategisk forskning.
”
Men, men! Spjutspetskompetensen då? Man måste ju...
SvaraRaderaOrkar inte.
Men det finns ju valbara kurser i gymnasiet också, och ska väl om jag inte missförstått det, även finnas efter reformen? In that case, kan en gå en yrkesförberedande utbildning men välja till de ämnen (3- 4 stycken) som krävs för att bli behörig till högskolan, som valbara kurser. Med andra ord blir ens utbildning både yrkesförberedande och högskoleförberedande, vilket bara är bra imo.
SvaraRaderaDock att KomVux borde få mer resurser, så att den som under gymnasiet inte valde de högskoleförberedande kurserna straffas för detta. Även om en under gymnasiet är helt övertygad om att en inte vill läsa vidare, utan bara vill ha det där yrket som programmet förbereder en för, kan en alltid ångra sig senare i livet. Det bör inte vara sådant krångel med att då få läsa dessa kurser, urvalet på högskolan borde också bli mer accepterande. Som det är nu känns det så himla elitistiskt ibland, alltsammans.