söndag 3 februari 2013

"Mandingo" (1975)

Nu så, Lisa, nu kommer äntligen min korta recension av en av Tarantinos favoriter. Jag såg den redan i fredags, men kunde inte riktigt förmå mig att skriva om upplevelsen då. Filmen var... inte bra. Och jag måste erkänna att jag slutade kolla någonstans mitt i, och började inte koncentrera mig på filmen igen förrän mot slutet, så jag vet inte hur mycket jag har "rätt" att tycka om det hela. Det är en film om slaveri, från de vitas synvinkel. Det kanske var tänkt som något annat, men det är från de vitas synvinkel. Det är ett enda vältrande i poänglös rasism och kvinnoförnedring. Det leder ingenvart. Hela poängen tycks vara att exploatera svarta kroppar och kvinnors kroppar, vilket ju gör det till en riktig exploatationfilm. Jag rekommenderar dock ingen att se den. Den är dessutom långtråkig (uppenbarligen, i och med att jag inte orkade hålla koncentrationen uppe).

Det jag särskilt ogillar är att det verkar som att man ska tycka bättre om en av de vita männen, kanske till och med heja lite på honom, i den konstiga kärlekshistorian mellan honom och hans slav. Hans slav, som han började med att tvinga till sig "sex" från osv. Hans slav. 

Det finns så mycket störande att skriva om, t.ex. hur han själv får våldföra sig på hur många unga svarta kvinnor som helst, medan hans fru måste leva ett liv helt utan sex, för att mannen straffar henne pga en idé om att han inte var hennes första.

En störande film.

1 kommentar:

  1. Ha! Jag vet! Vem är den här filmen till för, vem är publiken här? Nostalgiska slavägare? Fuck you Tarantino, din gamla nazist-fetishist fast på ett dåligt sätt.

    SvaraRadera