Hur mycket är dina principer egentligen värda?

Kollade ikväll på Debatt på SVT och blev irriterad. Sådär som det brukar vara. Alla åsikter är förstås lika mycket värda, mummel mummel Voltaire mummel. "var ska gränsen dras?" "Vem bestämmer vilka åsikter som är okej?"; där sitter de och relativiserar och plockar isär något som är högst konkret. Varför ska vi sitta och ta ställning till "åsikter" i största allmänhet, snarare än just de åsikter som debatten rör? Allra helst ska vi förstås ta avstånd från personer hit och dit, och rollspela att vi gjort något för världen. En person i publiken var hyfsat vettig (och från GP, tänka sig) och bemöttes vid ett tillfälle med "Du har ju inga principer alls".

Varför ska vi prata "åsikter" istället för fascism; låtsas som att det inte finns åsikter som är farligare än andra? Programledaren frågade om det var okej att en chef, som avslöjats av Expressen, hade förlorat sin position på grund av detta, och jag bara gapar. Vi har rasister som sitter på direkt makt och debatten fokuserar på huruvida vi ska tycka synd om dem, och om vi skulle dö för deras rätt att uttrycka sig (svaret är för övrigt hell no). Intressant sidospår kanske, eller något man diskuterar med vänner kl.fyra på morgonen bland BiB:arna och vardagsdekadensen. Det som skrämmer mest med Expressens avslöjanden borde vara rasismen, och nej, det är inte "bara" åsikter. När är något någonsin "bara" åsikter?

Piratpartiets Anna Troberg betonade att hen tyckte främlingsfientlighet är hemskt, men hur mycket spelar det roll vad man säger sig tycka om konsekvenserna av ens handlande talar med ett annat språk? Alla bara sitter och tycker en jävla massa. Är det tyckandet i sig som spelar mest roll, ja, då antar jag att det inte finns några problem i samhället. Visa mig den som skulle sitta i tv och säga att den tycker främlingsfientlighet faktiskt är rätt gött.

Jag orkar inte med alla dessa metadebatter, som skadar och tar utrymme från de människor som på allvar försöker bekämpa fascismen. Vi pratar "Är våld någonsin okej?" istället för "Vilka metoder krävs för att bryta ett farligt mönster?". Jag säger inte att det är rätt av Expressen att hänga ut fascister och rasister, eller att järnrör är ballt bara de används på rätt sorts skallar, men jag är inte heller ute efter att hitta någon absolut sanning, eller vacker princip som ska vara tillämpbar på allt från yoghurtpreferenser till folkmord. Den viktigaste frågan är kanske den om vilket samhälle vi vill ha, där alternativen knappast är att vi antingen får säga vad som helst utan konsekvenser eller leva i diktatur.

Debatten är skev, och jag borde inte bli förvånad. Allt är i sin ordning.