lördag 11 december 2010

Tänk om det vore din dotter

I princip varje diskussion om förhållandena ungdomar/alkohol och ungdomar/sex innehåller frasen "Men om det vore Din dotter..". Hederskultur, någon?

I denna debattartikel från svtdebatt kommer Elias Giertz med ett välformulerat och genomtänkt inlägg till debatten om regleringen av ungas sexliv (=allt sexuellt umgänge mellan personer under femton och vuxna är våldtäkt). Jag kunde inte låta bli att läsa kommentarerna, trots att jag visste vad jag hade att vänta.
"Emma" skriver:

"Undrar om du skulle säga, tycka och känna samma sak när du själv fått barn och din 13-åriga flicka vill ligga med en 19-årig man. Tror säkert att du tycker att hon är mogen nog att ta ett sådant beslut. Eller inte.

Tror inte heller att det skulle kännas mer rättfärdigt om hon skulle komma med föklaringen att hon vill ha "fullvuxna och välutrustade män". Som du så fint beskrev det. Jag tycker det är tråkigt när folk ska förespråka friheten i samhället så långt att det går ut över förnuftet. Som du enligt mig nu gör. Men visst, alla har rätt till en egen åsikt, jag tycker bara inte om din. "

Alltid denna flicka/dotter. Detta börjar sannerligen bli tröttsamt. Det är fel att problematisera ungas sexualitet, och självklart blir det inte mer acceptabelt om man fördelar denna orättvisa jämnt över könen. Men snälla, sluta ge näring åt schablonbilden av den stackars, lilla, oskyldiga flickan. Pojken kan väl också vara stackars lilla?

Sedan undrar jag vad förälderns känslor har för relevans? Att det skulle kännas obehagligt att få höra att ditt barn tycker om välutrustade män ger dig inte rätten att säga ifrån. Vi människor är känslovarelser, och det kommer vi inte ifrån. Det betyder dock inte att vi är oförmögna att välja det förnuftiga över det som, för stunden, känns bäst. På vilket sätt är Emmas sätt att resonera på mer förnuftigt än känslostyrt?

Det spelar alltså ingen roll att skribenten, som själv är 14 år, formulerar sig bättre och mer genomtänkt än alla (gamla och visa) kommentatorer. Det spelar ingen roll att han själv inte automatiskt känner sig som ett offer när han har sex med personer över 15. Hans föräldrars känslor däremot, de spelar roll.

Det finns nog minst lika många som mår illa av tanken på sina föräldrars sexliv, som det finns föräldrar som inte står ut med tanken på sina barns. Dock är det bara en av dessa grupper som verkar ha nåt slags åsiktsmonopol.

Avslutningsvis: Om jag skulle påstå att föräldrar inte kan tänka klart på grund av att deras skyddsinstinkter konkurrerar ut deras förnuft skulle nog reaktionerna inte bli särskilt vänliga, n'est-ce pas? Men att säga att unga inte klarar av att ta ansvar för sin sexualitet för att de skulle tycka och tänka annorlunda om de vore föräldrar är förnuftigt?

Världen är bra galen.

2 kommentarer:

  1. Någonstans måste man dra gränsen för självbestämmande och när föräldrar har rätt att sätta gränserna? Man kan inte ge en individ totalt självbestämmande hela tiden. Isåfall kan en 3-åring ligga med en 30-åring. Argumentera för att gränsen ska sänkas istället. Gränsen måste finnas där vilket som.

    SvaraRadera
  2. Olof: Tyvärr känner jag mig inte tillräckligt insatt i lag&rätt för att själv kunna komma med Lösningen. Dessutom är det mer intressant att kritisera ;)

    Jag har valt att bara diskutera problemen som dagens lagstiftning för med sig (eller som här, kritisera exceptionellt dumma försvar av den). Jag kan bara hoppas på att någon kommer med en bättre lösning. Ja, jag tror att den finns. Vi kommer dock aldrig att förändra ett piss om folk fortsätter att resonera på det här sättet och ta lagarna för självklara.

    Jag förstår tanken med att sätta en gräns, men jag är faktiskt osäker på om den behövs. Jag är så naiv att jag tror att det går att på ett rättvist sätt bedöma varje fall för sig. Det borde inte vara särskilt svårt för psykologer samt läkare att tillsammans avgöra om det skett ett övergrepp eller inte. Men okej, jag kan gå med på att en bestämd åldersgräns (en något sänkt sådan) kan göra det lättare att anmäla övergrepp mot barn. Det jag tycker är fel är hur man idag väljer att använda sig av lagen. Den ska göra det lättare att anmäla, men det måste fortfarande finnas utrymme för att utreda huruvida det faktiskt skett ett övergrepp eller ej. Allt sexuellt umgänge mellan vuxna och unga under 15 ska inte automatiskt klassas som våldtäkt.

    Jag måste också påpeka att jag i detta inlägg endast ville diskutera just "Emmas" kommentar, då jag hör liknande argument alldeles för ofta. "Om du var förälder skulle du tänka annorluda" etc.

    SvaraRadera