Det går inte att räkna upp exakt alla områden där klass spelar roll, eller är direkt avgörande. Eller jo, allt går ju bara man vill, men just nu vill jag inte. Just nu tänker jag fokusera på något så banalt (/jätteviktigt!) som kläder.
En sak man lär sig när man lever på knappa resurser är att inte framstå som fattig. Ganska konstig prioritering, kan tyckas, men det är tyvärr ofta skamfyllt att inte alltid ha tillräckligt med pengar. Med mycket pengar får man många gånger, om inte alltid, hög status på köpet. Du framstår som driven, framgångsrik, stilig, proper, pålitilig etc.
Detta inte enbart pga att vissa yrken i sig är statushöjande, utan också för att pengar ger ett utrymme för att skaffa sig en särskild klädstil... Eller ja, mest handlar det väl om det förstnämnda. Men som en människa med knappa ekonomiska resurser är det lätt att börja fokusera på det lilla, på detaljerna. Eftersom att man egentligen inte har råd, eller utrymme, för att fokusera på status, ökar dess betydelse. You don't know what you've got 'til you're missing it a lot eller något i den stilen.
En sak man lär sig när man lever på knappa resurser är att inte framstå som fattig. Ganska konstig prioritering, kan tyckas, men det är tyvärr ofta skamfyllt att inte alltid ha tillräckligt med pengar. Med mycket pengar får man många gånger, om inte alltid, hög status på köpet. Du framstår som driven, framgångsrik, stilig, proper, pålitilig etc.
Detta inte enbart pga att vissa yrken i sig är statushöjande, utan också för att pengar ger ett utrymme för att skaffa sig en särskild klädstil... Eller ja, mest handlar det väl om det förstnämnda. Men som en människa med knappa ekonomiska resurser är det lätt att börja fokusera på det lilla, på detaljerna. Eftersom att man egentligen inte har råd, eller utrymme, för att fokusera på status, ökar dess betydelse. You don't know what you've got 'til you're missing it a lot eller något i den stilen.
Man blir lite... besatt av att inte framstå som fattig eller någon av lägre rang. Hellre kung än pöbel osv. osv. Jag kan förstås inte tala för alla i situationer liknande min, men jag är inte den första som tar upp detta problem.
Allt detta resulterar hur som helst i att man inte kan handla second hand. För enligt äldre tradition är det bara fattiga som gör det, och fattig vill man ju inte vara. Så när medelklassen handlar second hand för att "spica" upp sin garderob med unika plagg (och dessutom samla miljöpoäng), handlar människor av de lägre klasserna i stora klädkedjor, som tack vare ännu fattigare människor i ännu fattigare länder kan sälja någorlunda billiga kläder.
Fattig+H&M=Välklädd, skuldbelagd (för utnyttjande av fattiga barn i Bangladesh), miljöbov.
Jag menar alltså inte att det skulle vara fel att handla second hand, men bara att man inte gärna vill göra det för att man inte har något annat alternativ. Det är lättare att vara idealist, och principfast, om man också har råd att inte vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar