Ett inlägg som förmodligen bara intresserar mina vänner, som kanske är nyfikna på hur mitt liv ser ut.
Nu börjar saker och ting att kännas bättre, mycket bättre. Jag börjar få koll på skolan, och känner mig inte längre lika instängd och isolerad. I förrgår var jag hos Olof och käkade middag, och igår tog en av dem jag bor hos ut mig till två mysiga ställen. Först var vi på ett ganska trångt, men supermysigt, kafé där de har öppen scen varannan vecka. Det var mycket poesi och jazz, och till och med min.. hyresvärd gick upp och sjöng. Bara i Göteborg, liksom.
(Justja, otroligt nog träffade jag en människa som gått på Carlforsska samtidigt som mig där! Lilla, lilla Sverige.)
Sedan gick vi ut och tog en öl och hade det trevligt. Jag älskar att jag klarade av att vara spontan. Ni vet, jag måste planera allt minst en vecka i förväg. Igår hade jag tänkt käka något, kolla på family guy, och gå och lägga mig tidigt. Och swoosch - så vände allt.
Jag vill inte påstå att livet är perfekt, 'cuz it aint, men jag ser inte längre allt i svart. Jag måste fortfarande sätta ihop mina möbler (vilket kommer att ta mig cirkus tre veckor, i den takten jag jobbar), och hitta till Ikea för att köpa diverse nödvändiga hemgrejer. Jag har fortfarande inget jag vill kalla för socialt kontaktnät, men jag är heller inte världens ensammaste. Livet är... okej. Och det är inget fel på okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar