När jag var yngre, mellan 13 och 16, tyckte jag väldigt mycket om att läsa tjejtidningar. Frida, Solo, och Cosmopolitan tillhörde mina favoriter, och varje nummer var fullspäckat med tips om hur jag kunde göra mig mer attraktiv. De flesta artiklar försökte inte ens dölja sitt syfte, utan skrev rakt ut att det här är så Han vill ha dig. "Killarna avslöjar!"
Det finns ett tips, som jag minns starkt, och som jag aldrig riktigt lyckas bli av med. Det handlade om hur en kvinna/tjej/hona bör bete sig på dejt för att hålla hans intresse uppe.
Detta fantastiska tips var:
Ställ många frågor så att han får chansen att prata om sig själv. Guys just lööve that.
Alla dessa råd handlade egentligen aldrig om att ta reda på om det fanns någon kemi överhuvudtaget, eller om att få chansen att, som kvinna, berätta om sitt liv. Hela syftet med dejten tycktes vara att få honom att trivas, och då förutsattes det förstås att du var beredd att göra vad som helst för att "fånga" honom.
När jag säger att jag aldrig riktigt blir av med det där rådet, menar jag, på fullt allvar, att jag än idag kan upptäcka att det påverkar mitt beteende när jag umgås med män. Inte alltid, men alldeles för ofta, känner jag att det är en självklarhet att jag ska vara attraktiv för alla män i rummet, oavsett om jag själv attraheras av dem eller inte.
Fram till för inte alls längesedan trodde jag att det bara var kvinnor som hjärntvättats till att tro att det är så här spelet måste gå till. Det är väl klart att män blir intresserade av kvinnors liv, åtminstone om de är ute på en dejt med en kvinna!
Nej. På senare tid har jag många gånger behandlats som att jag inte har en egen personlighet, ja, knappt något eget att berätta om alls. Det värsta är att jag låter det hända. Det tar emot något så fruktansvärt att avbryta någon trots att jag skriker inombords, eller tvärt byta ämne när min samtalspartner bara verkar intresserad av att diskutera sig själv.
För att jag inte vill vara oartig tillbaka, och för att jag hela mitt liv lärt mig att tassa på tå kring män. Få säger det rakt ut; det brukar pratas mer om mäns inneboende våldsamhet som kvinnor aldrig ska sluta vara rädda för. "Så skyddar du dig mot våldtäkt: Lämna aldrig hemmet (och när du stannar hemma, glöm då inte var de flesta våldtäkter sker)"
Tjejtidningar vågar dock skriva det rakt ut. Kvinnor ska förutsätta att män är socialt handikappade, och alltid behöver särskild behandling. Och jag, det jag i yngre tonåren, som så lätt sög åt mig sådant här skit, landade lite trasig på andra sidan.
Vill skrika Fuck off! till sviniga killar, men det slutar alltid med att jag nickar och ler försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar