lördag 11 augusti 2012

Utekväll i Västerås del 2 / Varför manshat

Jag var ute ikväll igen, med samma personer som sist, och denna kväll var patriarkatets styrka ännu tydligare. En tredje person i sällskapet hade lämnat mig och min kompis, och där satt vi och diskuterade, med våra provocerande könsorgan, som tydligen lyste igenom våra kläder. Ett killgäng kommer fram, börjar prata och dra fram stolar, trots att vi säger att vi vill vara för oss själva. Vi avvisar dem, gång på gång, och när de äntligen ger upp får vi höra:

"Kille 1: Pratar ni om killar?
Kille 2: Neej, de pratar om tjejer
Kille 3: Lesbiska är de"

Och förstås klassikern:
"Ni är ändå för fula för oss"

Det här med att 1. Det värsta man kan säga till en kvinna är att hon är ful (åh, herregud, för det går ju inte att kunna leva med sig själv och vara ful samtidigt) 2. Kvinnor alltid behöver höra åsikter om sina utseenden och 3. Att mäns preferenser (sårade egon) alltid ska väga tyngre än kvinnors rätt till kroppslig integritet... Det är fruktansvärt. Och det är uttryck för samhällets misogyni.

Inte nog med detta; när jag och min vän är på väg ut och skyndar ner för en trappa, tycker en man att det är rimligt att ta tag i min arm och säga "Hej, snygging". Inte ens när jag ska avlägsna mig från en jobbig plats får min kropp vara min, som jag får bestämma över gällande vem som har rätt att ta i den och bedöma dess utseende.

Jag orkar inte. Jag orkar inte bli sedd som allmän egendom; eller till för att attrahera män, bara för att jag sitter med en väninna på en pub och pratar. Jag orkar inte med vetskapen att det fan inte ens hade hjälpt om jag klätt mig annorlunda (för då hade vi lesbiska bara behövt få i oss lite stock och varit för fula för att kåta upp män), och jag orkar inte att det inte finns någon utväg när ens personliga utrymme blir angripet. Ord och kroppsspråk hjälper bevisligen inte, och hade jag tagit till mer fysiska metoder hade jag riskerat att bli nedslagen. Jag blir tvingad till att "ta det", eller gå därifrån. Mitt handlingsutrymme; var i staden jag kan befinna mig och samtidigt känna mig trygg, blir begränsat för att jag har fräckheten att synas på stan och uppfattas som kvinna.

För att göra det hela ännu mer spännande vill jag skriva om upplevelsen min vän sms:ade mig om för en stund sedan. På bussen hem hade hon hört en kille berätta för en annan kille om en tjej, som varit väldigt "på" under kvällen och passionerad, och som visst hade hånglat med killen i fråga. Det kommenterade han med: "Det var ju inte ens kul, man vill ju jaga" (Hej, dubbel bestraffning). Killen funderade ändå på att höra av sig till henne imorgon för att "banga på henne", men på morgonen skulle hon vara tvungen att snabbt sticka därifrån, innan hans vänner skulle komma över.

Nästan i samma ögonblick jag nämner att jag är feminist tvingas jag plötsligt diskutera manshat, och ta avstånd från "feminister" som hatar män. I diskussioner om feminism lägger jag förmodligen mer tid på att diskutera manhat än kvinnohat, vilket ju är ironiskt med tanke på det patriarkat vi alla är en del av.

3 kommentarer:

  1. Jag tror att många kvinnor kan känna igen sig i detta. En del verkar bara ta det som komplimanger och det beror väl på att det finns just dessa föreställningar du skriver om: kvinnors utseende är jätteviktigt både för dem själva och för män, att attrahera män är typ det viktigaste som finns och mäns åsikter är alltid relevanta. Med tanke på dessa föreställningar är det inte konstigt att tjejer & kvinnor uttrycker saker i stil med: "Alltså, det kändes lite obehagligt & konstigt att en främmande kille pussade mig utan att jag sagt att det var ok, men jag tar det som en komplimang, det borde alla tjejer göra!"

    Fortfarande sorgligt, dock. Det gör ju att beteendet kan fortsätta och jag tycker det är riktigt jävla hemskt att tjejer/kvinnor uppenbarligen känner sig obekväma med vissa typer av uppmärksamhet (ofredande) män riktar mot dem, men ändå inte säger ifrån för de har fått lära sig sedan barnsben att om en kille gillar en, då går han över gränserna. Det är bara till att uppskatta det, det vore väl värre att vara ful och aldrig bli sedd av någon?!

    De flesta tjejer & kvinnor jag stött på har dock inte resonerat som jag beskriver ovan, de har verkligen blivit förolämpade & äcklade men p.g.a. att beteendet uppmuntras & accepteras av så många andra, samtidigt som vi pratar alldeles för lite om det, är det inte särskilt många som vågar säga ifrån. Beteendet kan fortgå, för det accepteras av samhället i stort. För en man är det socialt accepterat att ständigt bedöma kvinnor efter deras utseende, att inte kunna hålla inne med komplimanger eller förolämpningar och att ta på kvinnor även om de inte gett sitt medgivande till det. Fruktansvärt.

    Sen är det bara så himla störigt att män som får nobben blir så kränkta att de utgår från att tjejen/kvinnan som nobbat dem är lesbisk. Alltså herre gud, DET KAN INTE FINNAS ANDRA ANLEDNINGAR TILL ATT DU FÅR NOBBEN??! Det är som om den mannen ser sig själv som Guds gåva till alla kvinnor, klart att alla icke-lesbiska honvarelser kommer att falla för hans "härliga" smicker, han som är The Alfahanne! Så jävla patetiskt. Och äckligt, för sådana män utsätter dagligen kvinnor för kränkningar. Och vad är det, om inte bristande respekt för samt förakt mot kvinnor? Att se kvinnor som några jävla leksaker som man kan behandla hur man vill. Tvi!

    SvaraRadera
  2. PS: Det händer mig flera gånger i veckan att främmande män inte respekterar mina gränser, t.ex. att de nästan KRÄVER att få prata med mig även fast jag uttrycker att jag inte är intresserad. Likaså kan de hälsa på mig och om jag inte hälsar tillbaka snäser de att jag är otrevlig, sur eller ful. Främmande män jag passerar ropar saker efter mig. Antingen att jag är ful, eller fet, eller har kläder som "inte matchar", eller ser ut som en hora. Som om deras åsikt är så himla viktig, som om kvinnors utseende är det allra viktigaste för dem och som om den värsta förolämpningen är att få höra att en är fet eller ful. Herre gud. Jag kunde, egentligen, inte bry mig mindre om att en främling finner mitt utseende icke-tilltalande. Jag blir liksom inte ledsen eller känner panik över att jag inte attraherar främmande män. Däremot blir jag så sjukt jävla förbannad över att vi lever i ett samhälle där kvinnors utseende värderas & diskuteras så pass mycket, samt att främlingar inte kan hålla käften stäng vad gäller sina åsikter om andra främlingar.

    Och du. Syns bröstvårtorna igenom tyget på mitt linne verkar det vara common sense att peka, titta mot mina bröst och skratta (detta deltar för övrigt kvinnor också i, kvinnors bröstvårtor är tydligen väldigt äckliga även för kvinnor själva). Detta är också fruktansvärt störande. Snacka om att samhället är porrskadat när kvinnors bröstvårtor, som ändå är rätt lika mäns till utseendet, alltid stämplas med sex och därför anses det att de ska döljas för allmän beskådan för det är obekvämt att få "sex upptryckt i ansiktet på sig".

    Jag blir så himla trött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om allt du skriver; särskilt det där om att kvinnors kroppar (bröst) ständigt måste sexualiseras. Rätten att bestämma vad en kvinnas kropp är och vem som har bestämmanderätt och tolkningsföreträde över och för den tycks hela tiden hamna hos allmänheten. Som du säger, lär kvinnor sig från barnsben att tolka mäns överträdelser som tecken på att de gillar dem; som någonting som ska uppskattas istället för fördömas.

      Radera