söndag 23 december 2012

"Switchblade Sisters" (1975)


Först, vill jag berätta att jag är i Västerås, och är kvar till någonstans i början av januari. Bloggträff?

Nu till veckans filmutmaning; Jack Hills tjejgängsfilm "Switchblade Sisters" från 1975. Det var en underhållande film, och Lisa har ju så rätt i att filmen har ett gungande soundtrack. Jag blev aldrig uttråkad/rastlös under filmen, vilket tyvärr händer allt oftare att jag blir när jag kollar film, så det är i sig ett bra betyg. När det är sagt, kan vi ta på oss genusglasögonen.

Filmen var bra, men inte female empowering, som jag tycker att den någonstans utger sig för att vara. Jag förstår att det är en exploitationfilm, och därför kanske inte en film med sådär... jättemycket analys bakom, men visst fan väntade jag mig att den skulle vara mer girl power än vad den var. Tarantino har för övrigt denna film som en av sina favoriter, och har inspirerats av den till bl a Kill Bill. (Men Uma Thurman är bra så mycket tuffare än kvinnorna i Switchblade Sisters, tycker jag)

Ganska tidigt i filmen får vi se den nya kaxiga tjejen Maggie bli våldtagen, och även en annan kvinna blir utsatt för sexuellt våld, som brukligt i exploitationfilm. Trigger warning, för den som tänkt se filmen, alltså. Majoriteten av filmen kretsar kring männen i gänget "The Silver Daggers", som tjejerna då är "The Dagger Debs" till. Det är egentligen inte förrän "The Dagger Debs" kickar ut männen och blir "The Jezebels" som vi får se dem vara kickass på riktigt. Ca.15 minuters girl power, alltså.

Tråkigt nog, vände sig några av dem mot varandra. På grund av vad? En snubbe. Visserligen hade kanske Patch (som hade det smeknamnet pga hennes ögonlapp, ja..) mer makt som huvudintresse. Inte särskilt mycket till systerskap. Dock fanns även scener där de verkligen stod upp för varandra (redan i inledningsscenen), och de gav också känslomässigt stöd till Lace, som råkat ut för något sorgligt. Båda delarna fanns med, men jag hade som sagt velat se mer kickass-systerskapande och färre snubbar i fokus.

På hela taget, är detta en bra film, som absolut borde ses, och som med fördel kan kollas på i grupp. Det är få filmer jag kan tänka mig att se med andra människor, för att jag har en konstig uppfattning om att det kan bli "fel" stämning för filmens innehåll... Men denna funkar att njuta av både i grupp och ensam, tjoho!


2 kommentarer:

  1. Det går nästan inte att hitta några female empowering exploitationfilmer eftersom kvinnor inte var en ordentlig marknad. Girl Gang-filmerna gjordes (med undantag för de japanska, som var totalt mainstream) för en manlig publik, och det går absolut inte att ta en film från typ -71 eller -76 och döma den för sexism i dagens mening. Det är som att döma en blaxploitationfilm för rasism, det fungerar helt enkelt inte eftersom samhället var så annorlunda.

    Givetvis kommer Kill Bill-Uma att vara mer finstämd mot dagens publik och anti-sexism. Det är som att kritisera Samuel Richardson's bok PAMELA eller DYGDENS BELÖNING som kvinnoförtryckande trots att den var extremt liberal och feministisk för sin tid. Idag hade den varit vidrig, men om man sätter den i sammanhanget att den var skriven i en helt annan era och kultur så blir den en hyllning till kvinnlig frigjordhet. Jag anser att sexismen i SATC-filmerna är totalt grotesk eftersom vi skall ha kommit längre och för att den är menad för kvinnlig konsumtion, men jag sänker mina förväntningar väldigt inför en exploitationfilm från -75. Men det är något jag lärt mig under årens lopp. :D Kul att du tyckte den var underhållande iallafall!

    Absolut bloggträff, kom upp och säg hej så kan vi fixa något. Vi bor på femman bredvid Silvia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller absolut med dig, men mitt standardsätt att tolka film är svårt att stänga av. Att man måste ta hänsyn till den tid och det samhälle skaparen av ett verk levde inom är dock en sanning med modifikation. Strindberg var en äcklig sexist alldeles oavsett vilket sammanhang han verkade inom, tänker jag (men jag är uppenbarligen väldigt ensam på den punkten, då "vi" precis spenderat ett år, och mycket mycket mer, på att hylla honom)

      SATC är vidrigt ur en feministisk synpunkt, ja. Intressant är det att det av så många tolkats helt tvärt om - ja, åh vad det varit frigörande för kvinnor. Att prata kukstorlekar på café ska då vara beviset på hur skön och fri, från samhällets förtryckande normer, man är.

      Radera